Snart kan vi ha flottor av autonoma drönare som söker igenom skogsområden efter försvunna personer. Tekniken utvecklas just nu av forskare från MIT och NASA.
Drönare är ett bra hjälpmedel vid sök- och räddningsuppdrag då man snabbt kan få ett fågelperspektiv över en stor yta, men är skogen tät kan det vara svårt att se om det finns en människa där under trädkronorna. Ett forskarteam från MIT och NASA Langley Research Center har därför utvecklat ett system för en flotta av autonoma drönare som är tänkta att skickas iväg under denna typ av insatser.
Varje drönare är försedd med en LIDAR som bygger upp en 3D-karta av skogen och kan med hjälp av SLAM autonomt navigera sig fram mellan trädstammarna samtidigt som den vet var den redan har flugit. Kartorna från de olika drönarna sammanfogas sedan i realtid till en enda stor 3D-karta som gör att den mänskliga räddningspersonalen kan få en bra överblick av skogsområdet.
Systemet är inte heller beroende av GPS, då signalerna kan vara en opålitliga eller rent av otillgängliga under tjocka trädkronor. I tester som forskarna har utfört lyckades de få varje drönare att kartlägga ett 20 kvadratmeter stort skogsområde på två till fem minuter.
Ett av problemen som de stötte på var att alla träd ser nästan likadana ut när de LIDAR-skannas. För att drönaren lättare ska kunna orientera sig identifieras istället kluster av träd och hur dessa står placerade i förhållande till varandra, vilket skapar unika signaturer. Denna klusterteknik hjälper även forskarna att sammanfoga kartorna med bättre precision.
Tanken är att drönarna, när de används ute i ett verkligt sök- och räddningsscenario, även ska vara försedda med objektigenkänningsalgoritmer så de kan upptäcka människor i skogen. När en människa har upptäckts markeras platsen på kartan så räddningspersonalen kan se exakt position.