Drönare, både med och utan vapen, skulle kunna stärka Sveriges ”enveckasförsvar” och göra ett Natomedlemskap överflödigt. Det skriver Gunnar Jervas, ledamot av Kungliga krigsvetenskapliga akademien, på DN Debatt idag.
Försvarsdebatten i Sverige tog fart efter Ukrainakrisen och redan innan dess hade det konstaterats att svenskt försvar endast skulle klara av att stå emot ett angrepp i en vecka. USA har sedan många år använt drönare inom försvaret och Gunnar Jervas, som utöver ledamot av Kungliga krigsvetenskapliga akademien även är docent med inriktning på säkerhetspolitik och strategi vid Åbo Akademi, menar att även Sveriges försvar bör satsa på förarlösa flygplan.
Den fredliga värld vi hoppades på efter att muren genom Europa rasat samman blev som bekant aldrig av. Ryssland har utvecklats i både auktoritär och expansiv riktning. Därför ter sig alla genvägar till en snabb förstärkning av vårt ”enveckasförsvar” välkomna. Vi behöver förbättra vår överblick av vad som sker i omvärlden, varvid kvalificerade ”drönare” för spaningsändamål skulle utgöra ett utmärkt instrument.
Drönarna kan användas dels för spaning men även försedda med vapen, i avskräckande syfte. En av de stora fördelarna med drönare som tas upp är att ingen pilot behöver riskera livet. Dessutom är precisionen bättre än hos traditionella bomb- och attackflygplan, vilket minskar risken för att civila skadas. Med drönare skulle även ett medlemskap i Nato vara onödigt, menar Jervas.
Svensk sprängmedelsteknik håller hög internationell klass, varför adekvat beväpning av förarlösa flygplan inte borde utgöra något problem. Och kom ihåg att fungerande avskräckning inte kräver lika många och kraftfulla vapen som en tänkbar angripare innehar – det räcker med att kunna åsamka honom lika stor skada som den fördel han kan uppnå genom att angripa oss.
Jervas anser att Sverige har den tekniska kompetensen för att utveckla egna drönare och tar upp Saabs robothelikopter Skeldar samt attackdrönaren Neuron som exempel. Han avråder dock från att skaffa så kallade mördarrobotar, det vill säga autonoma robotar som själva bedömer när de ska avfyra vapnet.
Uppdatering: Senare under eftermiddagen publicerades en replik med rubriken ”Drönare inte intressanta för Sverige före 2040” där Carl Bergqvist, major i flygvapnet som även driver försvarsbloggen Wiseman’s Wisdoms, konstaterar att drönare förvisso är ett intressant teknikområde för försvaret men att tekniken måste utvecklas mer och inte är intressant förrän efter 2040.
Grundkritiken bygger på att dagens drönare är för långsamma och därmed sårbara för ett avancerat luftförsvar med målsökande robotmissiler. Till skillnad från bemannade stridsflygplan kan dagens drönare inte flyga i överljudshastighet. Ett sätt att passivt skydda sig är dock att skapa stealthdrönare, som Saabs Neuron.
Om Robotnyheter ska spekulera lite så skulle kanske ett annat sätt att tackla problemet kunna vara via drönarsvärmar. Det vill säga en mängd billiga drönare som koordinerat utför ett uppdrag. Om det bara kommer en ensam drönare är det lätt för fiendens luftförsvar att skjuta ner den, men om det kommer 100 samtidigt, som dessutom är mycket mindre, blir det knepigare. Om några av svärmdrönarna skjuts ner påverkar det heller inte kollektivet. Dock är tekniken för detta inte mogen idag, men forskning på området pågår för fullt.
SE ÄVEN: