Den självkörande robotbilen Shelley kör så däcken skriker på Thunderhill. Foto: Stanford University
Stanford University har tillsammans med Volkswagen tagit fram en autonom Audi TTS som kan köra på en avgränsade banor i nära 200 knyck utan att tappa kontrollen. Målet är att i slutändan ta fram system för säkrare bilar.
2010 uppmärksammades Stanfords självkörande Audi TTS efter att den helt autonomt tagit sig upp för Pikes Peak med hjälp av GPS och en rad sensorer och redan då innehade den hastighetsrekordet för autonoma bilar. Syftet med den modifierade racingbilen är att pressa den till yttersta gränsen utan att förlora kontrollen över fordonet. Det långsiktiga målet är sedan att de ska kunna använda kunskapen för att ta fram säkrare bilar med säkerhetssystem som rycker in när föraren håller på att förlora kontrollen över fordonet.
Bilen har fått namnet Shelley, efter Michèle Mouton som var den första kvinnliga föraren att vinna Pikes Peak Hillclimb som anordnas årligen. Hon körde dessutom en Audi. Nu har Shelley nyligen kört i över 190 km/t (120 mph) på en racingbanan Thunderhill i Kalifornien. På mindre än 2,5 minuter avverkade robotbilen den 4,8 km långa banan, vilket nästan är snabbare än vad professionella racingförare presterar.
Till skillnad från till exempel Googles autonoma bil klarar dock Shelley inte av att köra i okända och dynamiska miljöer utan banan den ska köra måste programmeras in i förväg och sedan navigerar den via GPS. Så länge den kör ensam och på avgränsade banor är det dock inga problem.
Inte mycket plats över för matkassar i Shelleys bagageutrymme. Foto: Standford University
Trots att det skiljer väldigt lite mellan hur Shelley tar kurvorna jämfört med mänskliga förare tar de sistnämnda kurvorna mjukare. När robotbilen kör efter exakta algoritmer, för att beräkna exakt när och hur mycket den ska gasa, bromsa och svänga, använder mänskliga förare sin intuition, eller den berömda magkänslan. För att Shelley ska bli ännu bättre har man därför nyligen försett professionella förare med en rad biosensorer som mäter kroppstemperatur, puls och även hjärnaktivitet via elektroder på huvudet. Detta för att kunna se exakt när det krävs mest koncentration och hjärnaktivitet.
Shelley är produkten av ett samarbete mellan Stanfords Dynamic Design Lab, lett av Chris Gerdes, docent i maskinteknik, och Volkswagen Electronics Research Lab (VWERL). Gerdes säger att den matematik som beräknar hur ett snurrande hjul får grepp om vägbanan är väldig lik hur man återfår kontrollen över bilen på en hal isfläck. I framtiden skulle alltså de algoritmer som Shelley idag använder kunna implementeras i säkerhetssystem för vanliga personbilar för att, vid behov, ta kontroll över bilen vid halt väglag.