DLR vill skicka autonoma robotsvärmar att leta liv på Mars


Tanken är att autonoma robotsvärmar i framtiden ska leta efter möjligt liv i Mars 7.000 meter djupa raviner. Foto: ESA/DLR/FU Berlin (G. Neukum)

På uppdrag av tyska rymdstyrelsen DLR arbetar tyska forskare med att ta fram en autonom robotsvärm som ska kunna leta efter möjliga livsformer i Mars raviner som kan vara så djupa som 7.000 meter.

Valles Marineris är det största ravinsystemet i solsystemet och sträcker sig 4.000 meter längs Mars ekvator med ett djup på upp till 7.000 meter. Här tror forskarna sig kunna finna utomjordiskt liv. Det handlar dock om besvärlig terräng där dagens semi-autonoma Marsrobotar inte kan ta sig fram och dessutom tar det 40 minuter för signalerna från jorden att nå Mars. Därför vill DLR nu skicka ner flygande robotar som ska kunna agera helt autonomt i en svärm.

Det nystartade projektet, kallat Valles Marineris Explorer, inkluderar bland annat forskare från DLR, Tekniska Universitetet i Braunschweig och TUM (Tekniska Universitetet i München). Systemet är tänkt att omfatta både flygande och markgående robotar som, utan att fjärrstyras från jorden, på egen hand ska kunna navigera i Mars raviner och kommunicera sinsemellan. Sveriges radio har intervjuat flygnavigationsexperten Ulf Bestmann på Tekniska Universitetet i Braunschweig som säger:

– Vår utgångsidé är en marsexpedition där farkosterna som skickas dit kan agera betydligt självständigare än dagens farkoster.

Lyssna: Robotsvärm till Mars

Ett problem som man måste hitta en lösning på är att Mars mycket tunna atmosfär och lägre gravitation gör att flygande robotar på Mars inte fungerar likadant som här på jorden.

– Någon slags ballong eller zeppelinare eller hoppande robotar är tänkbara alternativ, säger Ulf Bestmann till Sveriges radio.

Ett annat problem är att robotarna måste kunna navigera och lokalisera sig utan hjälp av GPS, som ju inte finns på Mars. Ett sådant system skulle även kunna komma till användning på vår egen planet för bland annat uppdrag under markytan dit GPS-signaler inte når. Kanske kan robotarna, så länge de har fri sikt uppåt, använda sig av stjärnornas position för att navigera, som våra förfäder en gång gjorde.


En illustration som visar hur robotsvärmsystemet är tänkt att fungera. Klicka för större bild. Grafik: DLR

En robotsvärm karaktäriseras av att den består av en mängd, oftast likadana, robotar som har ett kollektivt medvetande och dessutom är både skalbar och redundant. Går en robot sönder fallerar inte hela systemet på grund av det och vid Tekniska Universitetet i München jobbar man just med denna bit samt flygkontroll och optisk navigation.

Efter att robotsvärmen släppts iväg från basstationen och nått sitt målområde måste den kunna navigera genom tidigare osedd terräng helt autonomt på ett exakt och pålitligt sätt. Eventuella hinder på vägen måste den kunna upptäcka och undvika, såväl fasta som rörliga objekt. De olika individuella enheterna i robotsvärmen måste även kunna lokalisera varandra för att kunna orientera sig samtidigt som de utforskar sin omgivning med hjälp av kameror, laserscanners och andra sensorer. Dessa två uppgifter håller forskarna från Tekniska Universitetet i Braunschweig på att kombinera i en kompakt navigationslösning, skriver DLR.

Det finns dock i dagsläget inga konkreta planer på att skicka upp en robotsvärm till Mars, utan det handlar för närvarande mer om att konstruera ett system där robotarna kan kommunicera med varandra och navigera autonomt utan hjälp av befintlig infrastruktur som till exempel GPS. En verklig Marsexpedition med en robotsvärm lär dröja minst 20 år, enligt Ulf Bestmann.

Sveriges Radio, DLR

SE ÄVEN:

Det här inlägget postades i Obemannade flygfarkoster, Rymden, Swarm robotics och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.