Svärm av nanoquadrotorer flyger i 3D-formationer

GRASP-laboratoriet vid University of Pennsylvania är inga nybörjare på quadrotorer och har tidigare släppt flera videoklipp där de flygande robotarna utför diverse tricks och uppgifter. Nu har de skapat små nanoversioner av dem som är minst lika smidiga och kan flyga i olika 3D-formationer. Youtubeklippet på dem har redan setts tre miljoner gånger.

De påminner lite om en arg bisvärm när de susar fram och just svärmbeteende bland flygande robotar är något många anser kommer bli populärt i framtiden inom bland annat militären. Att ha många små och billiga robotar med en gemensam hjärna har flera fördelar. Dels är ett sådant system redundant så om en av robotarna går sönder påverkar det inte svärmens beteende märkbart. Man kan jämföra det med myror i en myrstack där man har flera enkla arbetare som var och en för sig inte kan åstadkomma så mycket men kollektivt kan man utföra mer avancerade uppgifter.

I videon ovan ser vi hur flexibla nanoquadrotorerna är som kan kastas upp i luften och därefter blixtsnabbt självstabilisera sig och flyga iväg. Quadrotorerna, som är tillverkade av KMel Robotics, flyger 20 stycken i olika 3D-formationer utan att kollidera med varandra.

Innan nanoquadrotorerna skapades hade GRASP hunnit utföra många experiment med sina fullstora diton där de steg för steg testat de egenskaper som även de små versionerna nu fått. Bland annat formationsflygning, självstabilisering med mera. De har släppt flera imponerande videoklipp på dessa som kan ses nedan.

Demo 1: Ett av de mest sedda klippen (nära två miljoner visningar) som visar hur en quadrotor med oerhörd precision flyger genom ett smalt fönster och hur de kan landa på vertikala ytor med hjälp av kardborrefästen.

Demo 2: Demonstrerar självstabilisering och hur en quadrotor flyger genom en rockring som kastas upp i luften.

Demo 3: Demonstrerar hur en mindre quadrotor kan landa ovanpå en större medan den hovrar i luften.

Här blir fördelarna med robotsvärmar uppenbara. Flera quadrokoptrar hjälps åt att lyfta objekt som är för tunga och stora för en enskild.

Flera quadrokoptrar som försetts med grippers hjälps åt att bygga tredimensionella konstruktioner.

Fler quadrotorvideoklipp finns på Youtube.

Man ska dock komma ihåg att dessa quadrotors är beroende av det av GRASP specialinredda rummet de flyger i. I taket sitter flera kameror som registrerar flygfarkosternas position mycket exakt vilket gör att de kan navigera så precist genom till exempel en fönsteröppning. Med andra ord skulle de inte kunna flyga lika akrobatiskt ute i det fria eftersom hela positioneringssystemet är avhängigt kamerorna i taket.

Samma grupp har dock utfört andra experiment med en quadrotor som flugit inomhus helt autonomt i en tidigare okänd miljö och med hjälp av en kamera, laserscanner, IMU-sensor och SLAM-algoritmer skapar den i realtid en karta över omgivningen. Som kan ses i videon nedan klarar den av att flyga både inomhus och utomhus och känner automatiskt av olika våningsplan.

GRASP Lab

Det här inlägget postades i Obemannade flygfarkoster, Swarm robotics och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.